Redan februari. Tiden går så fort, men ändå så långsamt. Utan min älskade, som jag saknar så oerhört mycket, går tiden verkligen sakta. Jag bara räknar dagarna då jag får se honom igen, känna hans varma kramar, kyssar, bara hans närvaro som gör mei alldeles varm och otroligt lycklig!

Jag har alltid förut kännt att det är det där lilla extra som fattas. Och det lilla extra har jag nu äntligen funnit. Men det är mer än bara "det där lilla". Han har så mycket mer. Så mycket mer som jag inte strävade efter men ändå nu fått. Åh ni förstår inte känslan.. Känslan när man helt enkelt känner att det är så rätt, och man helt enkelt vet det inombords, det är sann lycka!

Tack Gud ❤


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0